New Rosettas
Jorun Jonasson (SE)
18. March 2017
En märklig berättelse om en forskare samt ett språkgeni står nedskriven i skrivstil på några papyrusark. Den liknar historien om hur det gick till när dechiffreringen av Rosettastenen ledde till att man efter mycket lång tid åter kunde tolka hieroglyferna.
På en griffeltavla finns tre olika beskrivningar av gravitationen nedtecknade. Överst står Newtons formel, hämtad från den klassiska fysiken, sedan Einsteins relativitetsteori och sist standardmodellens graviton. Formlerna är skrivna med hjälp av en lerklump som döljer något i sitt inre.
Lerklumpen återfinns på andra platser, i något varierande skepnad. Ibland hel, ibland med sprickor. En ligger bredvid en sjukjournal och en annan vid ett sönderrivet papper.
” (—) En okänd tid senare var det flera som fick upp ögonen för objektet, som vid den här tiden började kallas ”Stenen”. Det blev en så stor efterfrågan att få bekanta sig med Stenen att man började tillverka kopior för att stilla behovet. Senare gjordes fler kopior och så kopior av kopiorna och så kopior av de kopiorna. Så fortsatte det tills det fanns så många exemplar av Stenen att man till slut kunde hitta en liggande ute på marken någonstans och skräpa. Kopiorna var dessutom av dålig kvalitet och var till slut inte det minsta lika originalet.”
Tillsammans berättar olika fragment en historia som cirkulerar kring frågor om hur vi förhåller oss till det som vetenskapen inte kan beskriva. Människans tendens att se mönster och sammanhang i mötet med det okända tydliggörs när betraktaren skapar mening och ordning bland texter och objekt i verket New Rosettas.
